när du är redo för en intelligent politik

”Experten” David Levin uttalar sig om Khadaffi och Libyen i Aftonbladet. Det finns dock mer viktiga fakta att ta fram anser jag.

Vad vill Khadaffi?

Enligt Wikipedia vill Khadaffi att Libyen (staten utan politiska partier) ska ”styras direkt av folket”. De vill inte ha kungar eller kjesare som ärver makten och har avskaffat dem och infört republik.

Khaddafi kallar själv sin politik islamisk socialism: en blandning av arabisk nationalism, välfärdspolitik samt direkt folkdemokrati. Rörelsen är alltså religiös genom Islam och socialistisk samtidigt.

År 1977 upplöste Khaddafi republiken och ersattes den med ”folkets direktstyre”. Khaddafi menar alltså att Libyen är en direktdemokrati. Khadaffi har skrivit en Grön bok som är ett manifest likt Mao Zedongs lilla röda som sätter ramarna.

All makt i denna direktdemokrati tillhör alltså folket och vem som helst kan alltså ta upp vilken fråga som helst till diskussion genom folkets generella församlingar som sedan kan leda till demokratisk förändring om folket vill det. Varje medborgare har alltså rätten att tycka och tänka fritt i Libyen och ingå i beslutsfattandet.

I den Gröna boken sägs att folket direkt styr landets politik och ekonomi, undantaget gäller enbart inom säkerhetspolitik och rättssystem där det revolutionära ledarskapaet fattar alla beslut.

Konsekvenserna är enligt teorin ett ganska välmående land som styrs på ett sätt som gynnar det stora flertalet medborgare på ett jämlikt sätt där Khadaffi är en slags galjonsfigur och folkung.

Denna form av styre liknar Aktiv Demokratis förslag rent direktdemokratiskt som eventuellt kan tänkas avskaffa andra partier och förmodligen också galjonsfigurer, men vill man finna en liknande kombination av direktdemokrati och mer jämlikhet mellan människor får man titta på detta nätverk som heter Intelligent Union, i vilket varje nations självständighet ska tryggas. En annan liknande organisation är Tidsandepartiet som dock är Globalistiskt och för öppna gränser, samt Zeitgeiströrelsen i Sverige som säger sig vara helt opolitiskt för en globaliserad värld och är emot politiska partier, precis som Khadaffi är.

Vad vill rebellerna?

Jag har letat efter något som anger vad rebellerna i Libyen vill men kan ej finna detta och det får mig fundera i två olika banor.

1. Att det är ett anti-demokratiskt och anti-socialistiskt och våldsamt projekt i syfte att utnyttja Libyens naturtillgångar och att det orkestrerats av yttre krafter enligt principen i detta youtubeklipp.

Man har i så fall sannolikt funnit lättkorrumperade människor inom landet som i så fall driver kampanjen som hemliga agenter för ex. Israel USA och EU, vilka i så fall vill införa ett styre som kapitalet enkelt kan kontrollera genom kapitalägd media och hemligt finansierade valkampanjer där motståndarpartierna infiltreras med PR-konsulter, precis som man gör numera i Sverige.

Det vi ser nu är i så fall sannolikt ett inre försvagande av Libyen i syfte att söndra innan invasionen börjar av kolonialmakterna inder namnet av s.k. ”demokrati”.

De människor som kan tänkas ta över är sannolikt helt vanliga lättkorrumperade människor som har en hel del jobb att utföra med sitt inre för att bli anständiga, hederliga och värdiga.

Jag tror i så fall att man finner dem inom yrken som är höjda över andra yrken i EU och USA. Det är människor med självhävdelsebehov och narcissistisk personlighetsstörning som kan tänkas gynnas ekonomiskt och statusmässigt av en förändring mot en pyramidstruktur på fattiga människors bekostnad.  En högerpolitik, helt enkelt, där vissa, nämligen de själva har herrgårdar och fina villor.

Sannolikt utnyttjar dessa individer i så fall okunniga ungdomar som de har någon typ av mental makt över, ex. genom drogmissbruk. Kadhaffis egen utsaga om att en CIA-agent som ex. döpts till Usama bin Laden och droger är inblandade kan det kanske ligga något bakom, men det tror jag personligen inte.

2. Men det kan också vara så att de som leder motståndet vill avskaffa den sista biten av bugande inför överhet som Khadaffi själv representerar och det kan ju faktiskt vara så att Khadaffi själv är en slags mutad agent som hittills gått i USAs, Israels och EUs ledband och att det är detta som folket vill avskaffa. En hel del jag hittat kan tyda på det. Både Khadaffi och USA är nämligen emot en fredlig lösning på Israel-Palestina-konflikten vilket vi kan se i detta youtubeklipp av Noam Chomsky som har judisk bakgrund och som som ser en lösning på problemet. Nämligen den som nästan hela världens folk och ledare ser helt tydligt nu. Fred. Även det militärindustriella komplexets ägare kan vakna upp och se sitt eget och världens folks intresse för fred.

MVH

MrHappy72

Mer relevanta bloggar om detta:

http://rodamalmo.blogspot.com/2011/02/gaddafi-maste-ga.html
http://blogg.aftonbladet.se/frekar06/2011/02/detta-ar-inget-inbordeskrig-utan-en-folklig-revolt

http://www.skp.se/blogg/2011/03/07/vartat-bar-det/

Annonser

Kommentarer till: "Analys – Vad vill Khadaffi och vad vill rebellerna i Libyen?" (11)

  1. Man tar sig för pannan för denna lättköpta retorik. Visst är Khadaffis Gröna bok en vacker vision och visst finns det andra än rent altruistiska intressen bakom Västvärldens stöd till rebellerna. Men det innebär INTE att Libyen under Khadaffi var ett drömrike. Snarare var det ett lysande exempel på att riktiga, men ack så tråkiga, institutioner behövs föra att trygga så elementära saker som rättsäkerhet och allas likhet inför lagen. Exemplet Libyen under Khadaffi understryker också behovet av maktdelning.

    Den stora frågan just nu är inte om Libyen under Khadaffi var någonting att hänga i granen. Det finns rader av libyer som kan vittna om att experimentet Khadaffi bekräftar tesen att ”vägen till helvetet är kantad av goda föresatser”. Det verkligt viktiga är hur libyerna idag ska kunna skapa ett fungerande land ur detta kaos.

    Att skapa ett land med hög livskvalitet handlar inte så mycket om brandtal och stora visioner. Det är små saker som bidrar till ett gott liv: rätten att leva, rätten att tycka och tänka som man vill, rätten att få behålla större delen av det man tillverkat med egna händer. Att Khadaffi och några av hans anhängare lynchades bådar inte gott.

    Arabvärlden i allmänhet och Libyen i synnerhet har varit drabbat av fenomenet att man sätter allt för stor lit till en person och dennes tankar. Förmodligen har det till stora delar med att gör att arabvärlden i allmänhet och Libyen i synnerhet fortfarande är ett stamsamhälle. Att i denna kultur bygga en demokrati är inte lätt. Men det måste vara möjligt. Libyerna måste förstås bygga på sina erfarenheter och nationella erfarenheter. Det viktiga är att man gör upp med den messianska föreställningen om ”en stark man” och på allvar vågar bygga intuitioner som skyddar människor även mot makthavares excesser.

    Vidare måste handel över gränser komma igång. Inte bara så att man säljer olja till världen och ger befolkningen bilar. Det är en perversion av handel. Det handlar snarare om att bygga ett finmaskigt nät av ömsesidiga beroenden. Naturligtvis ska Libyen sälja olja, men den tar snart slut. Helst långt före det måste man ha en företagsamhet som förmår att exportera det som Libyen är bäst på att tillverka så att man får råd att importera det som någon annan är bäst på. PÅ så vis byggs ett nät av ömsesidigt beroende som försvårar krigiska konflikter.

    Dessutom får man inte bortse ifrån att Libyen är en kolonial konstruktion, skapad mer av västerländsk rivalitet än med utgångspunkt i de lokala realiteterna. Dock bör man vara försiktig med gränsrevisioner. Idag är de inte möjliga, men i en framtid tror jag att fredliga gränsrevisioner, kombinerat med ett starkt och öppet panarabiskt förbund kan vara en väg som Libyen skulle ha nytta av att gå. Men det är viktigt att ett panarabiskt förbund ser mer till vad man har att ge världen än vad man ska skydda sig emot.

    EU kan på en del, men inte alla, sätt tjäna som förebild. Handeln inom EU har i princip gjort krig mellan medlemmar omöjliga. Dock finns idag en rörelse bort ifrån de grundtankar som ändå har hållit kriget borta ifrån EU-länder sedan 1945 (för den som kan sin historia framstår denna prestation som oerhörd). Man kan bara hoppas att euron räddas, överstatligheten stärks, jordbrukspolitiken liberaliseras och de yttre gränserna görs mer genomsläppliga. Just nu står det och väger. Otäcka opinioner till höger och vänster gör sig allt bredare. Bortsett från alla olikheter vurmar de för det enskilda landet och dess kraft i sig själv. Det är en farlig väg. Både för Europa, arabvärlden och Libyen.

  2. Mycket vältänkt, men jag anar att du är aningen vilseledd av massmedia som villigt deltar i invasionen av Libyen. Motsåndet var tämligen hårdnackat. Varför då? Här har du svaret från en man jag respekterar mycket eftersom han ändrat uppfattning när fakta pekar åt ett helt annart håll:
    http://janmilld.wordpress.com/2011/10/23/grona-boken/
    Se alla youtubeklippen och sluta ta ägd media med en hemlig, dock tydlig, agenda på allvar! Tänk själv! Analysera på djupet! Flyktigt antagande av allmäna sanningar är nämligen djupt ointelligent, mycket vanligt, men ack så ointelligent.
    Lycka till! :-)

  3. Det är EU som nu invaderar Nordafrika. Bomber regnar över de människor som hårdnackat försvara sitt land. Barn slits i bitar av EUs bomber. När kommer EU, och kanske du själv, marschera mot de ryska oljefälten i tron att du befriar dem från en diktator? Vakna!

  4. Konspirationsteorier är alltid omöjliga att argumentera emot.

    Min föreställning om världen är att den består av tänkande människor som inte alltid är att lita på. Enkel källkritik ska tillämpas mot alla. (”Qui bone?” (= vem gynnas av det?) som Marx uttryckte det.) Om man utgår ifrån att ena sidan alltid är ond och den andra sidan alltid är god, hamnar man väldigt fel.

    Den viktigaste frågan just nu är hur man ska minska antalet väpnade konflikter i världen. Naturligtvis av omsorg om dem som faktiskt dödas i dessa konflikter, men också eftersom just de egenskaper som gör en fullständigt olämplig att styra ett land premieras i krig. Det kommer världen kanske att få erfara när rebellarmén nu tar makten i Libyen. En för övrigt lika sorglig som vanlig negativ spiral som jag beundrar regioner som lyckats ta sig ur.

    Världen är inte enkel. Ibland behövs vapen och väpnat motstånd. Men jag har kommit till slutsatsen att samarbete inom FN, EU eller för all del Nordiska rådet generellt är någonting positivt.

    Slutligen får jag den allra mesta av min information från media. Den ska ifrågasättas. Men det går faktiskt också att ifrågasätta en avdankad lingvists fuskande utanför det egna expertområdet (jag beundrar Chomsky som lingvist, även om hans idéer även på också det området börjar bli aningen daterade).

  5. Som sagt: konspirationsteoretiker är svåra att övertyga.

    Jag är inte alls övertygad om att det som händer nu i Libyen är början på någonting positivt. Det kan vara det, men då det inleddes med lynchande av Khadaffi och några av hans hejdukar tror jag inte prognosen är särskilt god. Det jag ville påpeka var att Libyen under Khadaffi verkligen inte var något lyckorike. Jag tar bestämt avstånd från både lynchjustis och Khadaffis odefinerbara styre.

  6. Den gemensamma konspirationsteori som kapitalägd media enats om tycker alltså du är trovärdig?
    Alla andra teorier såsom Jan Millds youtubeklipp visar upp tycker alltså du att vi skall avfärda?
    http://janmilld.wordpress.com/2011/10/23/grona-boken/

    Mitt tips är att du åker till Libyen och intervjuar människorna där på båda sidor! Både de som försvarar sitt land mot invasionen och de som invaderar. Endast då kommer du kunna ha en uppfattning som stämmer med verkligheten bättre. Tills dess spekulerar vi i blindo.

    Det finns nu alltså två teorier.

    1. Din och medias. Khadaffi är ond och inte alls poppis i Libyen och hans folk har låtit honom hållas. De har frenetiskt krigat mot rebellerna i ren rädsla för Kadaffi, även om rebellerna har två supermakter bakom sig. Han har inte byggt hus åt dem eller försökt göra öknen grön genom ett gigantiskt vattenprojekt. o.s.v.

    2. Min Assanges och Millds teori. Khadaffi är ganska god och älskad av många och har endast kunnat störtats genom att två supermakter bryter mot FN-mandatet och börjar utplåna de Libyer som stödjer honom.

  7. Anledningen att konspirationsteorier alltid är omöjliga för dig att argumentera emot är att du börjar i fel ände.

    Du skaffar dig åsikter genom politiskt och kapitalägd styrd media som du sedan försöker upprätthålla med alla medel istället för att söka fakta och först därefter skaffa dig en balanserad uppfattning.

    Jo. Om man utgår ifrån att ena sidan alltid är ond och den andra sidan alltid är god, hamnar man väldigt fel. Men att EU och USA invaderar ett annat land för att deras ekonomier skulle få en rejäl utmaning av ett rikt Libyen som har olja och gulddinarer är väl inte helt ologiskt, eller hur?

    I Europas nya förenta stater styr nu den typen av människor som en gång röstade in Hitler och visst härjade de i nordafrika också.
    http://en.wikipedia.org/wiki/German_federal_election,_March_1933

    Om du anser att den viktigaste frågan just nu är hur man ska minska antalet väpnade konflikter i världen så är det i alla fall lämpligt att bli aktiv eller rösta på ett parti i Sverige som är för ett fredligt Sverige skiljt från EU och globaliseringen.
    Det finns nu flera sådana initiativ. SD, V, Gröna partiet och Intelligent Union. Det vore absolut att visa omsorg om dem som faktiskt dödas i dessa konflikter, för annars blir du medansvarig till dessa mord.

    Jag vet inte mycket om rebellarmén, men jag misstänker att de vill återinföra monaki och att de är religiösa eller drogade på annat sätt. Jag misstänker att de som leder det hela är människor med högre utbildning som ser chansen att premieras av ett samhälle med previlegier för de rika och mullorna ungefär som det är i Sverige.

    FN kan införa demokrati så att beslut kan fattas som ger fred istället för veton och brutna avtal och brutna principer utan straff. Ett nytt FN kan också bildas som har demokratiska principer i dess grundvalar och inte enbart gynnar de som sitter i ”säkerhetsrådet”. Skojjigt namn förresten.

    EU är och förblir ett dödfött projekt, tror jag. Ett race mot bottnen likt USA där människor bjuder under varann om de få jobb som finns kvar tills de strax når en kinesisk lönenivå.

    En Nordisk Union blir intressant om den begränsar sig till länder som fungerar på liknande sätt och kan föra en gemensam skattepolitik, ha en gemensam riksdag och en gemensam lag och ett gemensamt språk och en gemensam tullmur. Nordiska eller Engelska. Jag föreslår Norge, Sverige, Danmark och ev. Finnland i den ordningen och om engelska väljs som språk sedan ansluta engelsktalande länder i närområdet där människorna är någorlunda vettigt funtade, typ Skottland och Holland.

    Läs mer Chomsky och mindre av de köpta journalisterna, min vän! :-)

  8. Som svar på de båda replikerna skulle jag bara vilja understryka att VÄRLDEN inte blir ett dugg fredligare för att ett antal små, fredliga länder i Nordeuropa slår sig samman och vänder resten av världen ryggen. Jag kan inte se att det gör vare sig till eller från. Ska man på allvar åstadkomma någonting måste man våga samarbeta också med människor som tänker annorlunda. Trots att tanken idag verkar avlägsen och kanske till och med bitvis irrelevant kan visst ett närmare samarbete mellan de nordiska länderna vara en god idé. Men då som en del av ett större projekt med syfte att utvecklas ekonomiskt och hålla krigshetsare på mattan. Idag är, i vår del av världen, EU den enda realistiska organisationen som kan ta på sig den rollen. I slutänden skulle det innebära en politisk organisation av världen där kommunen är den lägsta politiska nivån och FN den högsta. Men det ligger mycket långt in i framtiden.

    En fredlig värld gynnas av fungerande ekonomier. Historiskt har den reglerade marknadsekonomin inom nationalstatens ram visat sig kunna leverera just detta. Experiment med andra saker har, om de inte ”dopats” med oljepengar eller dylikt, alltid slutat i katastrof. Nu har nationalstater en hel drös med nackdelar. Den största är den konkurrens mellan länder som i slutänden leder till krig varit. Därför är det en god idé att mjuka upp nationalstaterna. Hur detta ska göras är fortfarande en öppen fråga. EU är den väg de flesta länder i Väst- och Centraleuropa valt att gå. Jag kan inte låta bli att tycka att det är nittonhundratalets mest anmärkningsvärda utveckling i Europa: att Tyskland, Frankrike och Storbritannien bråkar om papper i stället för med vapen.

    Just nu finns det otäcka rörelser i de flesta europeiska länder: Bl.a. Dansk Folkeparti, Vlaams Belang, ÖVP, Nationella Fronten och SD i vårt land. De skiljer sig åt ganska mycket, men har det gemensamt att de skyller på ”den andre”. Detta är den stora risken i framtiden. Vägrar man att ens försöka sätta sig in i hur de andra, de otäcka, tänker, är man illa ute och krig värre än alla de vi hittills skådat i världen är inte alls en omöjlig tanke. DETTA MÅSTE FÖRHINDRAS TILL VARJE PRIS.

    Vänstern är föredömligt främlingsvänlig, men förespråkar en ekonomisk modell som bygger mer på förhoppningar än realiteter. Satt i verket skulle den betyda jättelika underskott och i slutänden ekonomisk kollaps och internationellt förmyndarskap. Precis som Grekland drabbats av idag. Det om något skulle spä på misstänksamhet och främlingshat.

    Således: det är farligt att låsa sig för en metod, men en strävan att mellan alla människor i världen skapa fredliga vägar för att lösa de konflikter som alltid uppstår är nödvändig. De försök i den riktningen som finns idag är Nordiska rådet, EU och FN, men också olika övernationella regionala organ som Öresundskomitteen och Nordkalottensamarbetet. Dessa strävanden måste på alla sätt uppmuntras.

    Slutligen skulle jag gärna åka till Libyen. Tyvärr är mina kunskaper i arabiska klena och jag skulle förmodligen bibringas den bild av sakernas tillstånd mina värdar ville att jag skulle få (jfr Jan Myrdal och Kessles ”Albansk utmaning” 1970). Det har också slagit mig hur mycket lättare utländska media har att ställa korrekta prognoser om utvecklingen i ett land än de inhemska. Förmodligen handlar det om att människor i ett land har intressen av vissa saker utvecklar sig på vissa sätt, medan vi som inte är direkt inblandade kan se saker och ting mer som de är. Närhet behöver således inte ge bättre insikt.

  9. Världen blir visst fredligare om man verkar för fred.

    Ett antal små och medvetna länder som är för fröd är viktiga och kan stå som förebilder för andra länder.

    Att samarbeta med fredliga länder är bra. Inte med de som är våldsamma. De ska man hjälpa till fredlighet med morötter ex. lägre tullavgifter vid fredligt beteende.

    Att utvecklas ekonomiskt idag är att börja tänka på kontrollerad ekonomisk nedväxt.

    Att vända krigshets till verklig fredsprocess är en utmaning, men fullt möjlig.

    EU kan nog inte utvecklas väl. Det finns för många hinder och inre blockeringar för en sund framtida politik. Länderna är dessutom för olika. Strukturen på projektet är inte så pass intelligent och demokratiskt som det måste vara för att lyckas väl. En väl genomtänkt intelligent nordisk union vore både enklare och effektivare på många vis, anser jag, men ej heller direkt nödvändigt.

    Ett nytt FN kan bli demokratiskt OCH funktionellt för fred så att de resolutioner som världen beslutar om demokratiskt faktiskt kan bli verklighet.

    Fungerande ekonomier innebär i framtiden ekonomier som är i balans med resurstillgång och natur. Balanserad nedväxt är då i inledningsfasen nödvändig.

    Visst har den reglerade marknadsekonomin inom nationalstatens ram, historiskt sett, visat sig kunna leverera just detta, men läs Julian Cribbs – The Coming Famine och inse att resurserna börjar ta slut. Vi har bara en planet. Den är ändlig.

    Den konkurrens mellan länder som är bra kan vara mer balanserad så att fred kan upprätthållas och det sker genom att länder har tullmurar mot varann så att lokala företag och resurser kan skyddas.

    Invandrare från länder som kastats in i misär av religiös överbefolkning är inte Sveriges problem. Människor som får fatwor på sig när de försöker attackera religionen eller som jagas för att de läckt viktig information som kan medverka till fred är Sveriges problem. Detta är riktiga flyktingar och ingen social dumpning. De som är med att skapa sitt eget problem är inte riktiga flyktingar. Vi har nog med att fokusera på vår egen nedväxt och miljöriktigare konsumtion i Sverige.

    Varför ska man vara över-vänlig mot människor som vill förtrycka kvinnan, förbjuda homosexuella och avskaffa en virrpanne-religion mot en annan? Det är ingen traditionell vänsterpolitik alls. Kvinnan ska ha rättigheter i Sverige, homosexuella skall vara fria och barnen ska vara fria från religionens opium. DET är en riktig vänsterpolitik.

    Jo. En vänsterpolitik inom EU satt i verket skulle betyda jättelika underskott och i slutändan ekonomisk kollaps och internationellt förmyndarskap precis som Grekland drabbats av idag. Där håller jag med dig. En vänsterpolitik kan inte föras inom EUs race mot bottnen. Ett riktigt vänsteralternativ verkar först för ett utträde och genomför först därefter en vänsterpolitik.

    Jo. Att först importera de sociala problem en korrupt politik och överpopulation producerat utomlands och sedan driva landet in i ekonomisk kollaps kommer givetvis gynna partier som vill motsatsen. Det är uppenbart.

    Slutligen är nog många Libyers kunskaper i engelska säkert ganska god. läskunnigheten är numera ca 85%. Närhet ger oftast bättre insikt. Jag rekommenderar speciellt människor som köper och läser internationella tidningar utomlands. Dessa människor är alltid intressanta att diskutera med.

  10. Jag ska svara på ditt inlägg bit för bit:

    1) Om de nordiska länderna slår sig samman blir det en union med 25,7 miljoner invånare. Med (det verklighetsfrämmande alternativet att också inkludera) Nederländerna och Skottland blir det 47,4 miljoner. Alltså en union med drygt 1 miljon invånare fler än Spanien. Det ÄR ETT PROBLEM ATT VARA SÅ LITEN. Internationellt skulle en sådan lilleputtunion fullständigt köras över av de riktigt stora spelarna. Om unionen dessutom skulle genomsyras av svensk självgodhet är det mycket tveksamt om någon överhuvudtaget skulle vilja följa vårt ”lysande exempel”.

    Europa idag ses över axeln av de stora spelarna eftersom vi ses som splittrade och i de flesta sammanhang irrelevanta. EU är verkligen inte perfekt idag och kommer aldrig att bli det. Men det betyder inte att vi inte ska satsa på den enda möjlighet vi har att åtminstone få ett litet ord med i laget när de stora elefanterna dansar. En Norden-plus-union är dessutom ett helt orealistiskt tankefoster utanför EU:s ramar. Men visst kan man tänka sig ett samarbete mellan de nordiska länderna inom ramen för EU. Det finns för övrigt redan idag och används ofta som exempel på hur små stater kan få mer ut av sitt medlemskap i EU.

    2) När man ska stöpa om världen måste man ta hänsyn till de geopolitiska realiteterna. Det är därför vissa länder inom FN har mer makt än andra. I en perfekt värld skulle alla människor på jorden ha lika mycket makt, men så har det aldrig varit och kommer det förmodligen aldrig att bli. Vi får nöja oss med att sträva åt det hållet. Att exempelvis ta ifrån stormakterna vetorätten i FN:s säkerhetsråd hade varit ett steg i demokratisk riktning, men det hade dessvärre också betytt att stormakterna hade lämnat FN och organisationen hade gått från svag till död. Sverige hade inte lämnat, men ärligt talat spelar Sverige bara en roll internationellt om de stora spelarna tillåter det.

    3) Som påpekas i Julian Cribbs bok finns det en övre gräns för hur många människor vår planet kan föda. Men läser man fler böcker blir det uppenbart att denna nymaltusianska skräckvision inte håller streck. Just nu är vi 7 miljarder människor på jorden. Givet att marknadsekonomin får fortsätta att höja levnadsstandarden för världens fattiga kommer världens befolkning förvisso att fortsätta att öka med ett antal miljarder för att sedan vända och gå nedåt igen. Det finns faktiskt ingenting som stödjer tesen att jorden inte skulle kunna föda till och med dubbelt så många som vi är idag.

    4) Det finns en självgod ton i inlägget som förutsätter att bara för att människor kommer från länder med religiöst och politiskt förtryck uppträder de på ett förtryckande och intolerant sätt när de kommer hit. Visst kan en av reaktionerna på att hamna i exil vara att sluta sig kring det man känner till och är van vid. Särskilt om man känner sig ovälkommen. Därför är partier som SD, Lijst Pim Fortuin, Vlaams Belang, Lega Noord, BNP etc åtminstone en delförklaring till islamismens spridning i Europa. De flesta människor som har lämnat ett land eftersom de inte stått ut där vill naturligtvis inte skapa en blåkopia av hemlandet i det land de flyttar till.

    En viktigare politisk infektion är att de flesta som kommer från diktatoriska länder är påverkade av de tankefigurer som är de dominerande i dessa länder. Om den demokratisk reaktionen på en annan åsikt är att diskutera, är den diktatoriska att förbjuda. Mycket riktigt har de människor jag träffat, som velat förbjuda religion, kommit ifrån Iran och arabvärlden.

    Det är det det handlar om: att skapa toleranta och demokratiska tankemönster. Tankemönster som tillåter andra att vara olik en själv. Tankemönster som förutsätter att det som sker frivilligt i sovrummet mellan vuxna människor är de människornas ensak. Tankemönster som säger att om någon förolämpar din religion är det tråkigt, men att du inte under några omständigheter har rätt att skada den som står bakom förolämpningen.

    Det var inte så länge sedan även vårt land var odemokratiskt. 1921 blev Sverige fullt ut en demokrati. Först genom Torekovskompromissen 1971 (blev lag 1974) fråntogs kungen de sista av sina formella maktbefogenheter. Först ganska nyligen blev det vanligt att acceptera en homosexuell livsstil (sjukdomsstämpeln togs bort på sjuttiotalet, och först under de senaste tio-tjugo åren har det blivit självklart också för vanligt folk att det inte finns några som helst skäl att motarbeta homosexualitet).

    Visst är det rimligt att beskriva de flesta som kommer till vårt land ifrån andra länder som homofoba. Det finns undantag, men vid de få tillfällan jag diskuterat saken med invandrarelever jag har haft är det tydligt att de tycker att samhället bör straffa åtminstone manlig homosexualitet. Det är förstås synd, men det handlar inte så mycket om inställningen till homosexualitet som om en grundläggande inställning till människors frihet.

    En välkomnande, öppen inställning till dem som söker skydd i vårt land är den bästa vägen att gå. Det kommer att bli kulturkrockar. Även ibland saker som riktigt upprör oss ”svenskar”. Men då gäller det att inte ge efter för diktatoriska reflexer, utan faktiskt på allvar diskutera olika saker. Naturligtvis hindrar inte det att de som blir offer för krav på att kvinnor ska vara ”oskuld när de gifter sig” ska skyddas. Eller att släkten ska hindras från att tvinga ihop människor i oönskade äktenskap. Men faktum är att det största problem jag såg när jag arbetade med invandrare inte var relaterade till deras egen kultur utan att helsvenska män åkte till Thailand och andra länder för att hämta en fru de kunde plåga under två års tid.

    Sverige är ett extremt individualistiskt land med en stark jantelag. En liknande syn på världen finns också i våra nordiska grannländer. Personligen får jag säga att jag trivs med att själv välja yrke, partner och bostadsort. Att jag i princip från arton års ålder betraktas som en självständig individ med ansvar för mig själv och mina beslut är bra. Men det innebär inte att jag inte har någonting att lära av andra.

  11. Jag älskar dig. Du har engagemang och glöd.

    … men din text är full av retoriska finter, förminskande av folk från Norden och en personlig attack mot mig med ordet ”självgod”, men jag har valt att svara dig ändå på ett vänligt sätt för att visa dig hur riktig deliberativ diskussion ska gå till.

    Jag hoppas dock alltså att din förmåga till ett intelligent deliberativt samtal skall öka successivt, för din egen skull. Dels för att du ska framstå som intelligentare än de politiker vi ser i debatterna i TV och dels för att jag vill att du ska vara med mig och rädda planeten.

    Planeten är ju faktiskt din och dina barns planet också. Den är för värdefull för att förstöras medan politikerna säger ”tillväxt” i kör och käbblar med retoriska finter för att de saknar riktiga argument och medan de blint religiösa alstrar barn likt gnuer, äter pilsnerkorv och sjunger ”Oh store Gud”.

    Men förstå mig rätt! Jag har själv upplevt Gud och Gud är inte en retorisk slagdänga att vinna val på. Nej. Gud är enheten med allt levande och denna känsla har vi alla inom oss och vi kan börja lyssna till den. Gud är för mig detta högre medvetande som alla kan ha tillgång till om de bara vill, dock ej genom religion. Jag mötte detta högre medvetande genom meditation.

    Jag var ateist innan jag mötte Gud och tror fortfarande inte att religioner är rätt väg för att komma nära Gud och ett högre medvetande, tvärtom. Religion är ett opium för folket. Vetenskap vakenhet och inre frid är rätt väg för att se Gud på riktigt idag, inte blind tro på religioner, om det ens någonsin varit det?

    Vernon Howard säger det bra:

    Antalet människor i överbefolkade länder ÄR ETT PROBLEM för dem när nedväxten kommer. ATT VARA LITEN är bra i detta perspektiv så vida vi inte talar om skyttegravskrig med fältpräst i vanlig ordning.

    Internationellt har Sverige tidigare återgetts som ett gott exempel för en människovänlig politik. Efter en stunds EU-medlemskap får man skämmas som svensk när man berättar sanningen, som den nu är, OCH det är värt att tillägga att detta gäller oavsett röd, grön eller blå EU-positiv regering.

    Endast SD och möjligtvis V verkar vara för en fredlig politik idag inom riksdagens väggar. Det är väldigt tragiskt för de direktdemokrater som mördats i Libyen under 6 månaders intensiv invasion av USA och EU i samlad trupp.

    EU-medlemskapets skattesänkar-race för att locka investeringar är idag givetvis inte hållbart och har heller aldrig varit det ur en mängd olika perspektiv. För Schweiz och Norge går det utmärkt att stå utanför.

    Vad gäller min ”svenska självgodhet”, som du tillskriver mig, så har jag inget alls emot att vi själva som svenskar försöker skapa ett gott samhälle som vi är stolta över och andra eventuellt använder som mall om de nu vill det. Tycker du verkligen inte det är bra?

    Själv använder jag gärna exempel ur Schweiz angående demokrati och hoppas med glädje att Schweizarna kan bli stolta över det.

    Norge får väl idag utgöra ett dåligt exempel efter att ha gett Obama fredspriset, samt genomfört en invandringspolitik utan föregående deliberativ diskurs … som lett till att den kulturschockade religiöse individen med sin egen moral gick långt över lagens lämplighetsgräns.

    Mitt eget val av taktik är att istället uppmuntra en rimlig deliberativ diskurs som kan leda till en rimligare migrationspolitik.

    Han, Norrmannen som gick bärsärk, kunde givetvis angripit fler i det politiska spektrat, förrutom S, men frågan är ju om denna metod verkligen kommer fungera?

    Jag tror inte det, men vem vet? Några till som honom så får vi allt välja mellan deliberativ diskurs där allas åsikter och känslor tas hänsyn till eller vapen i var mans hand dagligen.

    Men saken är ju faktiskt den att ingen i dag tar en deliberativ diskurs med SD. Politikerna använder blott retorisk och mobbning som strategi mot dem eftersom de övriga politikerna saknar rimliga argument. Det är alltså ett svaghets-tecken. Det är brist på intelligens, helt enkelt, och därför gynnas SD.

    Jag har flera goda argument mot SDs nuvarande politik. Det betyder inte att SD har helt fel inom sitt fokusområde även om deras taktik och grund är ett resultat av kulturschock. Kulturschock är välkänt fenomen som, precis som vilken sjukdom som helst, ska förstås och avhjälpas och inte spottas på.

    Detta gör ju annars att de kan drabbas av depressioner, överidealisera tidigare förhållanden, bli aggressiva eller enbart väljer att samla in de fakta som stödjer deras egen sak. En intelligent diskurs med dem där vi lyssnar på dem och försöker förstå och acceptera deras känslor kan i själva verket bota deras kulturschock, anser jag.

    Denna bot är givetvis en bot för hela den mentalt störda politiska eliten samtidigt. För tro det eller ej, ett balanserat deliberativt samtal hamnar inte i något läger, men närmare en intelligent konsensus om vad som egentligen är rimligt.

    Varför skulle inte andra vilja följa vårt exempel om vi lyckas väl i Sverige? Mental friskhet kan enbart skapas av oss själva. Men faktiskt tror jag att andra länders ledare skulle kunna vara så pass intelligenta att de gärna vill se oss lyckas väl. Motsatsen är annars inte speciellt smickrande för deras egna mentala friskhet.

    Jag anser precis som du att EU verkligen inte är perfekt idag och för att uttrycka mig metaforiskt: När de stora elefanterna dansar så riskerar de att fall hårt. Då ska man hålla sig på behörigt avstånd.

    När racet mot den absoluta välfärdsbottnen, kinesiska slavlöner och feta arvoden till brysselpolitikerna tycks vara det ultimata målet med EU-medelmskapet ifrågasätter jag faktiskt din emotionella intelligens.

    Hur kan du vara för ett hårt odemokratiskt och extremt ojämlikt och kallt samhälle om du har minsta emotionella intelligens? Jag förstår inte varför du vill ha detta alls? Om du vill det så varför vill du det? Hur skulle det kunna vara bra för Sverige på npgot enda vis?

    2) FN använder idag något som kan liknas vid ”polsk riksdag” i vilken alla ledamöter hade vetorätt med följden att inget belv gjort. Jfr. detta med FN där alla stormakter måste vara eniga för att genomdriva resolutioner som en majoritet av alla andra länder står bakom.

    Javisst är enighet i sig bra att eftersträva efter en deliberativ diskurs, men ett intelligent samtal om vad som är rimligt behöver ju faktiskt föregå diskussionen för att detta ska kunna uppnås. När länder beter sig på ett mentalt sjukt sätt, likt trilska barn i en sandlåda som girigt invaderar och lägger veton som är orimliga och saknar rimlig motivering så faller ju hela idén med FN.

    Tanken med FN var ju att fred, lag och ordning skulle infinna sig i världen, eller har jag fel?

    Jag ser det nu som rimligare att små länder skapar ett nytt starkt FN och om en viss stormakt inte vill vara med, även om vi ger stormakterna fler röstandelar, så är det väl deras eget val, anser jag.

    De får acceptera den demokratiska ordningen eller vara utanför samtalet och besluten. De små tillsammans med några få stormakter kan bli rejäl stormakt tillsammans genom ett fungerande FN.

    Varför ska frågan vara vad stormakterna tillåter när de faktiskt kan börja behandla små nationer bättre om bara fler mindre nationer reser sig från knäna och ställer upp på varann?

    3) Hm. Du verkar inte förstå på djupet än vad du läser i Julian Cribbs bok The world famine. Jag tror att detta exempel kan få dig att se det hela i tydligare ljus. Människornas antal påverkar naturen så att naturen sedan inte kan återhämta sig vilket leder till permanent förstörelse av våra egna livsbetingelser. Det handlar Påsköns öde. http://www.hartford-hwp.com/archives/24/042.html Detta är alltså inte en fantasi eller tal om matematiska teorier men baserat på arkeologiska fynd. En mycket sannolik verklighet m.a.o. som dessutom bevisar att tillväxt är jättefarligt.

    4) Självgod. Du använder det ordet ofta. :-) Jo. Själv försöker jag vara så god jag kan mot alla människor. Då mår jag bäst. Men människor som kört sitt eget land i botten med religioner, tillväxtretorik, överbefolkning, korruption krig etc. etc. och sedan kommer till Sverige för att det (fortfarande) finns mer livsrum här, mindre korruption och mer fred har givetvis ett gott personligt skäl att fly, dock inga riktigt acceptabla flyktingskäl i moralisk mening, anser jag.

    Salman Rushdie och människor som honom som är utsatta för riktigt dödshot p.g.a. riktig hederlig kamp har ett verkligt flyktingskäl och ett skyddsbehov, men de som inte vill vara med och lösa sitt eget lands problem eller är simpla förbrytare som gömmer sig undan lagen har faktiskt inte det. Sociala skäl duger faktiskt inte som grund, nej, inte ens krig som beror av överbefolkning, anser jag.

    SD kan beskyllas för mycket, speciellt inom SDs historik, men när du beskyller SD för Islams spridning går du allt lite väl långt. Det är ungefär som att beskylla Röda korset för Afrikas svält. SD hade ju knappast existerat om inte EU-medlemskapet hade skapat arbetslösheten tillsammans med en enorm invandring.

    SD är en kulturkrocks-reaktion inom lagens ramar som är en helt normal reaktion. Vill man bli av med SD är botemedlet enkelt oavsett vilket parti man tillhör.

    Bra. Kan vi enas om att de som vill skapa en blåkopia av hemlandet och envisas med sitt religiösa odemokratiska dravel inte bör befinna sig i Sverige? Jag föreslår ett land där de blir accepterade av alla och inte i ett land där de skapar separation i samhället.

    Det verkar som om de människor du träffat, som velat förbjuda religion och som kommit ifrån Iran och arabvärlden, har haft en upplevelse av hur idiotisk religion kan bli. Här har du lite fler exempel:
    John Frum vs. Jesus:

    Zeitgeist religion:

    Intressant att du talar om att skapa toleranta och demokratiska tankemönster samtidigt som extremfallen från Islam får husera fritt i Sverige, tvinga på sina döttrar religiösa skynken och ha målet att avskaffa demokratin och kvinnors rättigheter, kallar kvinnor som har pojkvänner för horor etc. etc. Detta kan vi inte acceptera.

    De rättigheter som våra förfäder fick tillkämpa sig, det som andra invandrare flytt och det som vi alla nu (fortfarande) åtnjuter som svenska medborgare är hotade av denna mentalt störda invandring i hucklen och pyjamas och detta galna EU-medlemskap som ger oss hög arbetslöshet.

    Våra rättigheter som inte var helt självklara förr är nu hotade igen av mullor, men yttermera, av s.k. ”socialdemokrater” som nu förkastat både socialismen och demokratiska värden, samt gamla moderater som tydligen har exakt samma åsikt, nämligen: Demokrati är dåligt.

    Det är dubbelt. Dessa människor ovan åtnjuter Sveriges harmoni men motverkar den genom sina religiösa och politiska fantasier. Det är ju än mer tragiskt att de som flytt den religiösa idiotin nu tvingas se på när det politiska etablissemanget tar emot den skit de flytt från.

    Hur kan egentligen de som är emot mänskliga fri- och rättigheter och alstrar barn som gnuer tas emot i Sverige alls? Det är ju en motsättning i detta? Förstår man dessutom den exponentiella funktionen på djupet är det ju rent utav demokratiskt självmord.

    Att föra en intelligent diskussion med människor som lär sig underkastelse under mullor och läser Koranen för ökad upplysning blir minst sagt probelmatiskt. Det vet alla som läst ens några strofer av den. Det samma gäller f.ö, även Bibeln och de präster som använder den på samma vis.

    Noam Chomsky om det onda och det goda inom religion där det onda alltid tycks ta överhanden:

    Jo. En välkomnande, öppen inställning till dem som söker skydd i vårt land är helt klart den bästa vägen att gå, dock villkorad att hålla sig inom demokratiska ramar. För det är helt riktigt att göra, precis som du påpekar.

    Men vi får ju allt sila bort den religiösa extremismen en aning så att de som flyr religionsförtrycket, vilket leder till överbefolkning och krig, inte tvingas se det återuppstå i Sverige!

    Det är ju medgivandet av anti-demokratiska jollrande idioter som förökar sig likt kaniner som kommer leda till ”Diktatoriska reflexer”.

    Vad gäller att rädda thailändska kvinnor och andra kvinnor från fattiga förhållanden kan man förslagsvis göra på så vis att man väger det antal svenskar som vill bli thailändska medborgare mot de thailändare som vill bli svenska medborgare så att det uppstår balans i denna migration så att den inte får utgöra en obalanserad ekonomisk flykt.

    Fattigdomen i världen är faktiskt inte Sveriges ansvar, ej heller vad svenska män har för sig i andra länder, och om vi ska hjälpa alla thailändska kvinnor på riktigt måste vi ju tänka lite längre än näsan räcker.

    Politik inifrån deras egna länder för att skapa en sund och naturlig balans mellan människor och natur gör att de alla kan få ett gott liv i framtiden och det är givetvis rätt lösning.

    Då kan de thailändska kvinnorna välja partner efter eget tycke och sluta upp med att låta sig förnedras av fattigdomen som leder till två-årigt lidande för dem, för detta är ju ändå, på något vis, värre än prostitution som kan vara över efter en natt eller ett par veckor i deras hemland.

    Och vill man även se det andra offret i ekvationen, nämligen mannen som blir lurad att tro att kvinnan älskar honom och inte hans pengar (eller svenska folkets pengar), så har man ju räddat denne från mycket huvudbry också, samt sparat Sverige en hel del bekymmer dessutom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: